Nu har vi på Forum och Ideell Arena träffat engelska NCVO och engelska regeringen, för att byta erfarenheter. Som vanligt när man är på studieresa slås man av likheter och skillnader.
För några år sedan passerades brytpunkten där engelska organisationer hade större intäkter från kontrakt än från bidrag. Och utvecklingen har fortsatt. Bakom leendena från NCVO finns en rädsla kring vad det är för slags utveckling de är med och administrerar. Det är i alla fall min känsla.
Regeringen har skurit bort hela den regionala strukturen (som vi har rapporterat i Forums nyhetsbrev tidigare) och de har fortsatt skära hårt och snabbt i alla upptänkliga strukturer. I hägnet av filosofin Big Society säger regeringen att de vill ge människor makten att utveckla lösningar, fast regeringen vill inte betala.
När NCVO visade på prognoserna för de kommande åren är det med en klump i magen de funderar på hur besparingarna kommer att slå mot människor. Personligen kan jag inte hålla borta minnet av upploppen i London för några år sedan, även om de hade sin specifik förhistoria så fanns det en folklig vrede mot fattigdom och utanförskap. Minns också att Cameron talade om att kanske använda samhällsplikt för unga människor då, som ett sätt att tvinga dem in i sociala sammanhang. Jag tycker istället att man måste hitta vägar att locka människor att frivilligt engagera sig.
I den hårdnande konkurrensen om kontrakten slipar organisationerna sina verktyg, skär bort allt som inte är core business. NCVO verkar inte se någon annan väg att gå än att bli mer business- inriktade, konkurrera om att bli statens och kommunernas underleverantörer. Frågan är ju då om det finns utrymme för den öppnare föreningsverksamheten där människor känner att de får plats?
Jag tror ju att idéburna organisationer kan göra oerhört mycket genom ett ökat företagande, men syftet med varför man bedriver företagen måste alltid vara tydligt. Om företagandet bara handlar om att anpassa sig till ett offentligt kontraktssystem, och att vara lyhörd för vad husse-staten vill ha gjort, om det betyder att man rationaliserar bort den vanliga föreningsverksamheten, då är man ute på farliga vägar. Farliga både för organisationerna och för samhället i stort.
Detta är ena sidan av min känsla efter resan.
Den andra är en positiv känsla kring massor av bra idéer för hur man kan stödja idéburna organisationer. NCVO och andra organisationer gör massor av bra saker som är ett konkret stöd till organisationer. Vi tar med oss mycket av detta hemåt, och kommer säkert att försöka förverkliga ett antal av idéerna framöver. Den som har vårt nyhetsbrev får se.
Nu hem till familjen, helg!
Ludvig
