Signing off Almedalen 2012

Likt en glödlampa som precis ska poppa

Almedalsvandraren irrar på allt viktigt hon listat

Högt i varv och mingelpulsen på topp, omöjlig att stoppa

Det finns alltid ett seminarium till som hon redan bevistat

Skenet blir alltid starkare just före lampan tar slut

Man förnimmer att inom kort all kraft sinar och dör

Sinnet går före kroppen i sommarveckor ut

För redan när du kom hit var du rätt mör

Välfärd, civilsamhälle, hållbar tillväxt och innovation

Vad anser du, vad är ditt konkreta ansvar i frågan?

alla måste jobba tills de dör för det finns ingen pension

Jo, nu kom jag på det, alla måste öka förmågan

Längst framme står skocken och hurrar

När partiets överkucku radar upp lustord

Längre bak står den tysta massan och surrar

Om den bristande retoriken, det är lustmord

Hur blir ljudet, rolupen, och materialet?

Kommer de som klickat på gilla-knappen?

Besökaren står i valet och kvalet

Väger de på hälen och vänder i trappen?

Veckan tar slut och man pustar och stånkar

Vi hörs efter semestern, nån gång till hösten

på väg till båten med väskan man konkar

kortet i handen men tvivlet bakom rösten

17 tusen som möter 10 andra personer, 

Det blir 170 tusen möten där kanske en promille kan vara rent genuint geniala

Det är mycket demokrati och 170 liednerska knäppar som leder till nya visioner

Det är social return on investment, värt att betala.

 Skrivet på tåget med omtöcknat huvud när avslappningen kommer så sakteliga.

Bergström har rätt men glömmer eller förtiger om idéburna organisationer

Hans Bergström är fortfarande en av Sveriges viktigare debattörer, trots att han nu varit lite offside i ett antal år. I en kolumn i DN skriver han idag om drivkrafter, individuella och på organisationsnivån. Han frågar sig om sjuksköterskan i ett företagsdrivet sjukhus är mer angelägen om sina patienter än sjuksköterskan i ett landstingsdrivet sjukhus. Han kommer förstås fram till att det inte är rimligt att tro det. Individer har alla värderingar, har alla drivkrafter, har alla lust och olust. De skiljer sig inte nämnvärt för att människan finns i olika system.

Istället handlar de intressanta skillnaderna om styrsystemen och handlingslogikerna. Dvs det är på organisationsnivå man kan se intressanta skillnader. Detta är en viktig poäng, där jag håller med Bergström fullt ut. Och sen argumenterar Bergström, som den marknads-liberal han är, för att företaget som organiseringsform är bättre än den offentliga. Nåväl, det är väl ok. Den debatten får fortsätta.

Men det jag funderar på är den vanliga uppdelningen som ligger till grund för Bergströms artikel. Dvs uppdelningen där samhället har två sidor; en offentlig och en privat. Sen är det slut, det finns inget mer!

Hur ska man förstå det här? Inte handlar det väl om att Bergström inte förstår att det finns mer än företag och offentligt?

Om man fortsätter den poäng som Bergström gör, dvs att det är i styrsystemen och i handlingslogiken på organisationsnivå som de intressanta skillnaderna finns, inte hos individerna, och så lägger man till en sfär i samhället, var hamnar man då? Den tredje sfär jag pratar om är förstås idéburna organisationer.

Eller är det så att Bergström menar att det inte finns någon skillnad i handlingslogik eller styrsystem mellan så att säga vanliga privata och vinstutdelande företag å den ena sidan och idéburna organisationer som inte delar ut vinst å den andra?

Stefan Stern menar uppenbarligen att det finns skillnader eftersom han i sin artikel i SVD häromveckan skrev att "dessa non-profit utförare" inte har drivkrafter att möta en växande efterfrågan, som förklaring till att denna form av samhällsservice inte är större än vad den är i Sverige. Stern ser uppenbarligen en skillnad i handlingslogik och styrsystem mellan sas vanliga företag och "non-profit", men inte en skillnad som är positiv för idéburna organisationer. Nu är ju Stern, precis som för övrigt Mikaela Valtersson, anställd på ett större privat bolag som har intressen av att inte förlora marknadsandelar till varken det offentliga eller till non-profitaktörer. Man får väl bedöma dem därefter i den här debatten.

Tillbaka till Bergström. Det skulle vara intressant att höra om han anser att det inte finns några väsentliga skillnader på organisationsnivå mellan vanligt näringsliv och "non-profit" eller som vi själva hellre säger idéburna organisationer.

Jag menar att det gör det generellt. Men som vanligt, tittar man på ett enskilt företag eller en enskild idéburen organisation är det, som forskarna brukar säga, en empirisk fråga. Dvs man får bedöma varje fall för sig. Men om man tar 1000 vanliga företag och 1000 idéburna organisationer och jämför dem på några intressanta punkter, så kommer man att hitta ett antal intressanta skillnader.

Samhället är större än staten och marknaden.

Mvh
Ludvig Sandberg

University of North Texas

På slätterna lite norr om Dallas ligger den lilla staden Denton. Lilla och lilla förresten, 100 000 människor bor där. Staden har ett torg som känns hämtat ur någon slags western-film nästan, med ett gammalt stenhus som ser ut som ett slott, och som i början var rådhuset men nu mer används för representation. Vi tas till den lokala restaurangen Hanna’s och där får jag äta stekta gröna tomater, lika goda som filmen var bra!

I Denton finns också det sista universitetet på vår resa: University of North Texas (UNT). De har ett brett utbud av kurser och lockar studenter från hela USA. De har kurser om civilsamhället eller Non profit organisationer som de säger, insprängda eller valbara i flera av sina program. Ett slags sammanhållande kitt, så uppfattar jag det i alla fall, för denna inriktning är professorn i sociologi Norm Dolch, som sedan dryga 40 år intresserat sig för och utbildat på området.

Vi får också här en bra och intressant presentation av deras onlinekurser som innebär att c:a 10% av de 33 000 studenterna tar poäng utan att någonsin sätta sin fot på campus. Men fler och fler av de ”vanliga” studenterna tar onlinekurser. Intressant nog har man kunnat se att de som gör så klarar av att ta fler poäng per tidsenhet än andra. UNT lyfter fram att onlinekurserna är ett sätt att öppna universitetet för människor som annars skulle ha svårt att kombinera arbetsliv, familjeliv etc med studier. Här precis som på Bush School betonas att onlinekurser kräver speciell uppmärksamhet och avsatta resurser. Man måste anpassa materialet. Det fungerar inte att bara lägga böcker som pdf-filer. Man måste hjälpa lärare att anpassa sin pedagogiska stil till onlinemediet, det är en specialkompetens. Man måste ha rutiner för att följa upp sk ”leads” dvs folk som varit inne på hemsidan och klickat runt utan att gå vidare. De får mejl med frågor om de vill ha hjälp. Etc. Lärdomen, som jag tar med mig, är att om man ska onlinekurser så måste både universitetet och studenten ta dessa på lika stort allvar som ordinarie studier.

Här precis som hos de flesta andra är kurserna i governance och manegement (styrning och ledning) placerade inom ramen för Public management, dvs ungefär offentlig förvaltning. Man tycker att not-for profit passar där. Men jag noterar en tydligare markering också av att not-for profit inte bara hör hemma där utan också att det inte går väl ihop med business. Dvs inte bara närheten till public utan också skillnaden mot business. Det är en för mig viktig signal. Jag som arbetar med att stimulera socialt/idéburet företagande hos organisationer, tycker att detta är en viktig signal om identitet. Men det är för mig inte ett argument emot gränsöverskridande samarbeten mellan organisationer i olika samhällssektorer, eller att individer som vill få utlopp för sin skaparlust/entreprenörskap ska kunna glida ut och in i olika sektorer. Detta är istället förutsättningar för nyskapande och ett bra samhälle.

Men det som nog ändå sätter de djupaste avtrycken i mig från denna dag är samtalet med universitetets institution för socialt arbete. Resan från Bush School till UNT var inte bara en resa i kilometer utan också en resa i ideologins landskap, från socialkonservativ marknadsliberalism till social-liberal mixed-economy of welfare, förefaller det mig. Vi talar om våra respektive samhällen. Lärarna/forskarna på ”sopis” i UNT säger med sorg i blicken att de tycker att det amerikanska samhället blivit brutalt (ordet de använder är ”nasty”). USA i allmänhet och kanske Texas i synnerhet har färgats av den alltmer polariserade debatten som Tea-party rörelsen fört fram. Är du fattig så beror det på att du är lat, är en uppfattning som vunnit mer mark och som påverkar politiska beslut.

Budskapet i undertexten som i alla fall jag tar med mig är: lär gärna av saker vi gjort och gör i det här landet, men för guds skull, byt inte bort er sociala modell med solidarisk finansiering via skatterna. Det frivilliga arbetet kan inte vara frivilligt på allvar om det inte finns en stat som organiserar folkets solidaritet genom lagar och skatter. Utan detta blir det frivilliga arbetet ett tvång och en klassfråga av stora mått.

Bush School, Texas A&M University, College Station Texas
Efter några timmars sömn var det åter dags för att träffa representanter för en skola som har managementkurser med inriktning mot non-profit. Även här är "graduate" utbildningen en del av en MPA, dvs en Master of Public Administration. De anser helt enkelt att det är i den miljön som dessa kurser passar bäst. Det är för övrigt intressant eftersom man häromkring ju traditionellt anser att "government" är problemet som måste hanteras. Arvet efter Reagan som på allvar startade den trenden är fortfarande starkt. Jeryl L. Mumpower som är  Program Director för Master of Public Service and Administration ( MPSA), sa att "det är konstigt, här utbildar vi en massa studenter i public management som många av dem inte vill veta av "government". Han sa också att när han startade sin karriär, måste väl ha varit på 60-70-talet kan jag tänka mig, så fanns inte så mycket utbildning kring det civila samhället i USA. Dvs det vi ser nu i USA har byggts upp under en ganska kort tidsrymd egentligen, tänker jag.

Dagens möte var intressant på flera sätt.

Dels fick vi en mycket bra genomgång av deras sk extended university, dvs deras onlineskola. För att göra en lång historia kort: vad man än gör, så måste man göra det bra. Dvs det blev mycket tydligt att de lyckas med sin onlineskola för att de behandlar den lika professionellt som allt annat. De har en mycket väl utvecklad verksamhet där man tar hand om alla som skickar en intresseförfrågan och ner till alla som blir anmälda på kurserna. Jag har en känsla av att vi hemma oftast tänker att online är lite på låtsas, inte på riktigt allvar. Och det är klart då fungerar det inte. Här tror jag att vi kan lära för att faktiskt tillgängliggöra utbildning för människor som inte har möjlighet att resa eller studera på heltid.

Men dagens möte påminde mig också om skillnaden mellan svenska och amerikanska organisationer, en skillnad som är väsentlig att ha med sig. Vår modell med medlemsbaserade organisationer, mycket frivilligarbete är väsensskild från det som är normen i USA. Där är det ofta stiftelser som ju inte fungerar enligt vår modell med styrelser som väljs av och är ansvariga inför ett årsmöte som består av organisationens medlemmar. Detta gör förstås att vi delvis måste tänka annorlunda om och när vi ska sätta upp utbildningsprogram. När vi frågar folket från Bush school om samverkan med civilsamhället kring dessa utbildningar, typ en advisory board eller någon annan form där organisationernas erfarenheter kan vägas in, så får de något lite osäkert i blicken. De konstaterar att de inte har så mycket sånt, att det nog hänger ihop med att organisationerna inte är så väl samordnade, dvs de agerar inte som en sektor i någon ordentlig utsträckning.

Vi fick höra om Point's of Light Foundation som grundades 1989, med George H.W. Bush (dvs Bush den äldre), och som med statlig finansiering i botten arbetar med att stödja det frivilliga arbetet inom USA. Förebilden för Points of Light var "The Peace Corps" som ju handlar om frivilligarbete i utvecklingsländer. I Sverige har vi ju ingen satsning ännu från staten som liknar detta. Däremot finns ju SIDA Civil Society center, sedan ganska länge. Det är en utbildnings och kunskapsplattform när det gäller civilsamhället i utvecklingsarbete i andra länder.Den svenska staten har ju i den nationella överenskommelsen sagt att civilsamhällets arbete i Sverige är av stor betydelse, för demokratin och för välfärden. För mig saknas liksom en pusselbit här.

På eftermiddagen satte vi oss i bilarna för att åka upp till Denton lite norr om Dalas, för morgondagens möte. Föga anade vi vad som skulle ske. När vi närmade oss Dallas såg det ut som en svart vägg och det började blixtra och störtregna. Vi körde på (i ett svenskt mindset, det är ju bara regn). I efterhand har vi insett att två mycket stora tornados passerade den väg där vi åkte, bara någon halvtimma innan vi kom dit tydligen. Vi missade dem och de hagelkorn i storleken tennisbollar som föll.

Puh!

Georgia State University, Andrew Young School of Policy Studies
Idag har vi alltså besökt Andrew Young School of Policy Studies i Atlanta som är en del av Georgia state university.

Harvey Newman som är en av trotjänarna berättade att skolan startades 1975. Då hade man en tydlig inriktning mot ungdomsverksamhet. Detta kom ganska snabbt att breddas, men riktig fart fick det inte förrän då professor Dennis Young rekryterades för c:a 7 år sedan. Professor Newman visar stolt upp för oss att skolan nu ligger på tolfte plats i en nationell rankning av not-for-profit skolor.

Några centrala saker har fastnat hos mig efter dagen, förutom alla de viktiga detaljer kring att bygga upp utbildningsprogram av den här sorten som jag är övertygad om att både Ola och Anna från Ersta-Sköndal noterar noggrant.

En sådan sak är att förutsättningen för tillväxten av denna typ av skola är att samhället bestämt sig för pluralism, när det gäller hur välfärden skapas. I USA kom den första vågen på 70-talet vilket hjälpte skolorna att börja växa. I Sverige har vi ju nu i c:a 20-25 år öppnat upp våra system. Men ännu har det alltså inte börjat växa så mycket hos oss. Jag tar mig mig en sak som professor Young sa i detta sammanhang. Han poängterade att kunskaper kring hur det civila samhället fungerar och styrs är viktiga både för folk i den offentliga sektorn och för folk i civilsamhället. Nåt som nog är värt att minnas i ljuset av de åtaganden som finns om just att höja kunskapsnivåerna som finns i den nationella överenskommelsen på det sociala området.

En annan sak jag tar med mig är att socialt företagande är lika hett här i USA som hos oss. USA har dock inte motsvarande politiska förslag som nu fattats inom EU. Men antalet studenter som vill läsa om detta ökar ändå. Universitetets ledning vill bredda dessa kurser, tillgängliggöra dem för fler. Vi kunde skönja en viss motsättning här. Universitetets ledning vill ha grundkurser i socialt företagande och socialt entreprenörskap. Men de som driver utbildningarna säger att det krävs en del livserfarenhet och erfarenhet av civila samhället innan man kan börja arbeta självständigt med socialt företagande. Det är ganska komplext att göra detta bra. Men grundsignalen är att socialt företagande i det breda perspektivet är intressant. Kanske växer Occupy Wallstreet rörelsens krav om ökat socialt ansvarstagande i huvudena på fler och fler?

En sak till handlar om synen på det civila samhället. Ska man tänka i sektorer eller inte? Professor Young hade beskrivit en del av fördelarna med att starta en helt ny utbildning med inriktning mot civilsamhället, vilket han hade gjort i sin tidigare anställning. Han menade att man då kunde renodla och tydliggöra, jämfört med att plocka in bitar i en MPA (Master of Public Administration) eller en MBA (Master of Business Administration. Både i Sverige och i USA är dock gränsöverskridande samarbete, hybridorganisationer i olika former något som väcker mycket intresse. Framtiden ligger kanske i att inte tänka i sektorer? Young var helt klart lockad av den tanken, men funderade samtidigt på om tiden var mogen än. Risken med mainstreaming är alltid att särperspektiv glöms bort. Och civilsamhället är fortfarande trots allt ett särperspektiv.

Nu ska jag efter tre timmars bilkörning i Texasnatten, gå och sova. Imorgon träffar vi The Bush school of government and public service.

Tankar från studieresan till USA
Vi är fem personer från Sverige, under ledning av Ersta Sköndal högskola, som åker runt till fyra amerikanska universitet för att titta på hur de har byggt upp sina utbildningsprogram kring det civila samhället. Jag tror vi fem delar ambitionen att genom de erfarenheter vi tar med oss hem, försöka stimulera diskussion och initiativ till att skapa akademiska utbildningsprogram i Sverige som har denna inriktning.

Det har konstaterats många gånger att det är märkligt egentligen att vi som land, med den tradition av bred utbildning som vi har, varken har tillgänglig litteratur om det civila samhället som kan vara en del av grundskolans och gymnasiets utbildningar, eller akademiska utbildningsprogram.

Vi har program för de som vill skaffa sig en masterutbildning med inriktning mot företagsledning eller mot offentlig administration. Men inte inriktat mot att leda idéburna organisationer.

Men det är klart, om man lever i en kultur där man har ingångsvärdet att idéburna organisationer, i alla fall på det sociala området, bara är ett uttryck för att samhället (här staten, regionerna, landstingen och kommunerna) inte tar sitt fulla ansvar, då är väl utbildningsprogram egentligen inte värt att satsa på. Jag möter denna syn då och då, både inom politiken, inom forskningen och inom organisationslivet.

Så jag tror att som en del av diskussionen om akademisk utbildning om det civila samhället, behöver vi också beröra detta. Och min uppfattning är att all forskning och andra erfarenheter visar att idéburna organisationer är en lika naturlig del av samhället (som ju alltså är större än både staten och marknaden) som både staten, företagen, familjen.

Lite om det vi sett här hittills.

Om man ser på det hela på kursnivå, dvs de kurser som åtminstone Indiana University erbjuder, eftersom det är där vi hittills varit, så finns det mycket som vi skulle kunna ha som en utgångspunkt för samtal hemma. Det handlar om ledning och styrning av organisationerna, det handlar om stöd till frivilliga, om kunskap kring insamling, om ekonomisk styrning, om etik i och omkring organisationerna och deras arbete, och mycket annat.

Ser man på det utifrån ett lite bredare perspektiv, dvs utifrån de idéburna organisationernas roll i samhället, så är det en annan sak. Även om vi ju också har problem med utanförskap, arbetslöshet, tillgång till kvalitativ vård och omsorg, utbildning etc, så är det mycket stora skillnader mellan våra samhällen.

Sverige har ju gjort valet att, av de tre ord som är utgångspunkten för det mesta av vårt politiska tänkande, dvs frihet, jämlikhet och broderskap, så betonar vi jämlikhet och broderskap starkare än vad man gör här i USA. Här är det som om man nästan glömt det ordet, tycker jag. På annat sätt har jag svårt att tolka den debatt som kan pågå i detta land. Jag tänker på frågan om alla ska ha tillgång till grundläggande sjukvård eller om det ska vara beroende av att man har köpt en personlig försäkring.

Jag stannar här just nu, men kommer att fortsätta fundera i kommande inlägg här. Ingen aning om nån är intresserad av att läsa vad jag skriver, men jag skadar ju ingen i alla fall, det är ju bara att låta bli att läsa.

Ludvig