Bush School, Texas A&M University, College Station Texas
Efter några timmars sömn var det åter dags för att träffa representanter för en skola som har managementkurser med inriktning mot non-profit. Även här är "graduate" utbildningen en del av en MPA, dvs en Master of Public Administration. De anser helt enkelt att det är i den miljön som dessa kurser passar bäst. Det är för övrigt intressant eftersom man häromkring ju traditionellt anser att "government" är problemet som måste hanteras. Arvet efter Reagan som på allvar startade den trenden är fortfarande starkt. Jeryl L. Mumpower som är  Program Director för Master of Public Service and Administration ( MPSA), sa att "det är konstigt, här utbildar vi en massa studenter i public management som många av dem inte vill veta av "government". Han sa också att när han startade sin karriär, måste väl ha varit på 60-70-talet kan jag tänka mig, så fanns inte så mycket utbildning kring det civila samhället i USA. Dvs det vi ser nu i USA har byggts upp under en ganska kort tidsrymd egentligen, tänker jag.

Dagens möte var intressant på flera sätt.

Dels fick vi en mycket bra genomgång av deras sk extended university, dvs deras onlineskola. För att göra en lång historia kort: vad man än gör, så måste man göra det bra. Dvs det blev mycket tydligt att de lyckas med sin onlineskola för att de behandlar den lika professionellt som allt annat. De har en mycket väl utvecklad verksamhet där man tar hand om alla som skickar en intresseförfrågan och ner till alla som blir anmälda på kurserna. Jag har en känsla av att vi hemma oftast tänker att online är lite på låtsas, inte på riktigt allvar. Och det är klart då fungerar det inte. Här tror jag att vi kan lära för att faktiskt tillgängliggöra utbildning för människor som inte har möjlighet att resa eller studera på heltid.

Men dagens möte påminde mig också om skillnaden mellan svenska och amerikanska organisationer, en skillnad som är väsentlig att ha med sig. Vår modell med medlemsbaserade organisationer, mycket frivilligarbete är väsensskild från det som är normen i USA. Där är det ofta stiftelser som ju inte fungerar enligt vår modell med styrelser som väljs av och är ansvariga inför ett årsmöte som består av organisationens medlemmar. Detta gör förstås att vi delvis måste tänka annorlunda om och när vi ska sätta upp utbildningsprogram. När vi frågar folket från Bush school om samverkan med civilsamhället kring dessa utbildningar, typ en advisory board eller någon annan form där organisationernas erfarenheter kan vägas in, så får de något lite osäkert i blicken. De konstaterar att de inte har så mycket sånt, att det nog hänger ihop med att organisationerna inte är så väl samordnade, dvs de agerar inte som en sektor i någon ordentlig utsträckning.

Vi fick höra om Point's of Light Foundation som grundades 1989, med George H.W. Bush (dvs Bush den äldre), och som med statlig finansiering i botten arbetar med att stödja det frivilliga arbetet inom USA. Förebilden för Points of Light var "The Peace Corps" som ju handlar om frivilligarbete i utvecklingsländer. I Sverige har vi ju ingen satsning ännu från staten som liknar detta. Däremot finns ju SIDA Civil Society center, sedan ganska länge. Det är en utbildnings och kunskapsplattform när det gäller civilsamhället i utvecklingsarbete i andra länder.Den svenska staten har ju i den nationella överenskommelsen sagt att civilsamhällets arbete i Sverige är av stor betydelse, för demokratin och för välfärden. För mig saknas liksom en pusselbit här.

På eftermiddagen satte vi oss i bilarna för att åka upp till Denton lite norr om Dalas, för morgondagens möte. Föga anade vi vad som skulle ske. När vi närmade oss Dallas såg det ut som en svart vägg och det började blixtra och störtregna. Vi körde på (i ett svenskt mindset, det är ju bara regn). I efterhand har vi insett att två mycket stora tornados passerade den väg där vi åkte, bara någon halvtimma innan vi kom dit tydligen. Vi missade dem och de hagelkorn i storleken tennisbollar som föll.

Puh!