På slätterna lite norr om Dallas ligger den lilla staden Denton. Lilla och lilla förresten, 100 000 människor bor där. Staden har ett torg som känns hämtat ur någon slags western-film nästan, med ett gammalt stenhus som ser ut som ett slott, och som i början var rådhuset men nu mer används för representation. Vi tas till den lokala restaurangen Hanna’s och där får jag äta stekta gröna tomater, lika goda som filmen var bra!
I Denton finns också det sista universitetet på vår resa: University of North Texas (UNT). De har ett brett utbud av kurser och lockar studenter från hela USA. De har kurser om civilsamhället eller Non profit organisationer som de säger, insprängda eller valbara i flera av sina program. Ett slags sammanhållande kitt, så uppfattar jag det i alla fall, för denna inriktning är professorn i sociologi Norm Dolch, som sedan dryga 40 år intresserat sig för och utbildat på området.
Vi får också här en bra och intressant presentation av deras onlinekurser som innebär att c:a 10% av de 33 000 studenterna tar poäng utan att någonsin sätta sin fot på campus. Men fler och fler av de ”vanliga” studenterna tar onlinekurser. Intressant nog har man kunnat se att de som gör så klarar av att ta fler poäng per tidsenhet än andra. UNT lyfter fram att onlinekurserna är ett sätt att öppna universitetet för människor som annars skulle ha svårt att kombinera arbetsliv, familjeliv etc med studier. Här precis som på Bush School betonas att onlinekurser kräver speciell uppmärksamhet och avsatta resurser. Man måste anpassa materialet. Det fungerar inte att bara lägga böcker som pdf-filer. Man måste hjälpa lärare att anpassa sin pedagogiska stil till onlinemediet, det är en specialkompetens. Man måste ha rutiner för att följa upp sk ”leads” dvs folk som varit inne på hemsidan och klickat runt utan att gå vidare. De får mejl med frågor om de vill ha hjälp. Etc. Lärdomen, som jag tar med mig, är att om man ska onlinekurser så måste både universitetet och studenten ta dessa på lika stort allvar som ordinarie studier.
Här precis som hos de flesta andra är kurserna i governance och manegement (styrning och ledning) placerade inom ramen för Public management, dvs ungefär offentlig förvaltning. Man tycker att not-for profit passar där. Men jag noterar en tydligare markering också av att not-for profit inte bara hör hemma där utan också att det inte går väl ihop med business. Dvs inte bara närheten till public utan också skillnaden mot business. Det är en för mig viktig signal. Jag som arbetar med att stimulera socialt/idéburet företagande hos organisationer, tycker att detta är en viktig signal om identitet. Men det är för mig inte ett argument emot gränsöverskridande samarbeten mellan organisationer i olika samhällssektorer, eller att individer som vill få utlopp för sin skaparlust/entreprenörskap ska kunna glida ut och in i olika sektorer. Detta är istället förutsättningar för nyskapande och ett bra samhälle.
Men det som nog ändå sätter de djupaste avtrycken i mig från denna dag är samtalet med universitetets institution för socialt arbete. Resan från Bush School till UNT var inte bara en resa i kilometer utan också en resa i ideologins landskap, från socialkonservativ marknadsliberalism till social-liberal mixed-economy of welfare, förefaller det mig. Vi talar om våra respektive samhällen. Lärarna/forskarna på ”sopis” i UNT säger med sorg i blicken att de tycker att det amerikanska samhället blivit brutalt (ordet de använder är ”nasty”). USA i allmänhet och kanske Texas i synnerhet har färgats av den alltmer polariserade debatten som Tea-party rörelsen fört fram. Är du fattig så beror det på att du är lat, är en uppfattning som vunnit mer mark och som påverkar politiska beslut.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar